Harrfiske i Grövlan.
Det hela började när vi utforskade nya harrvatten i Grövlan.
Vi hade hittat ett ställe som såg mycket fint ut. Det var full fart på grabbarna men det blev bara
lite småharr, förutom att en viss dalmas sa att han hade ett grovt påslag men den blev tyvärr inte landad.
Trots detta så var vi tillbaka ett år senare, samma grabbar plus tre till, så nu skulle det bli
rejäla harrar i röken.
Vi tog bilen från campen mot harrvattnet, å ni kan tro att det snackades mycket om vilka flugor som
var bäst, hur kallt eller varmt det var i vattnet, om det var hög eller lågvatten och om vem som skulle
få det fina priset för den största harren.
När vi äntligen hade kommit fram så skulle det bli skönt att få ställa sig i älven en stund.
Det såg ut att kunna bli en fin fiskedag.
Vi gick längs Grövlan och var och en hittade just det där stället där dom riktigt stora harrarna bor.
Jag gick förbi kompisen som hade hittat ett rätt fint ställe och fortsatte uppströms ett par hundra meter.
Här hittade jag helt klart det finaste stället av alla, jag var helt övertygad om att det var här alla
världens storharrar hade sin ståndplats. Det var inga vak så det åkte på en nymf, en harörenymf med
mässingsskalle brukar vara rätt bra om harren står lite på djupet å trycker.
Jag fiskade mig sakta och försiktigt nedströms, och jag kände att de var på och nafsade men de var väldigt
försiktiga. Ja, det blev ju en och annan liten harr, men ingen som var så att man gjorde ner sig i vadarna direkt
och det var ju storharren vi var ute efter.
Nu hade det gått en bra stund och jag såg att kompisen nedströms höll på att brottas med en bra mycket
större harr än vad jag lyckats lura, så jag stod som ett fån mitt i älven och såg på när han kämpade på med sin harr.
Efter ett tag så var det dags för honom att stranda sin nu trötta harr, och precis när han skulle fånga den så ser jag hur
hans spö rätar ut sig.
Jag förstår att den har släppt bara några centimeter från att han skulle få tag på den.
Det är då jag ser hur han nästan försöker sig på en riktig målvaktsräddning för att få tag på den
men den slank ifrån honom, så det blev ingen fisk nu heller.
Nu hade snart hela dagen gått och det började kännas lite hopplöst, skulle det inte bli någon storharr
jag började tappa tron på detta. Men, man är ju som man är, så jag fortsatte att fiska mig nedströms och hade nu
kommit ner till där kompisen hade haft på sin harr.
Humöret steg lite grann när jag tänkte att det kanske skulle bli min tur snart.
Fortfarande bara smått men när jag stod där och kastade så såg jag 20-30 meter nedströms en fin djuphåla med
några stora stenar runt om kring. Jag började fiska mig sakta ner mot stenarna, detta såg lovande ut och
jag började känna mig på riktigt bra humör.
Efter ett bra tag insåg jag att alla andra hade vadat nedströms och var förmodligen en bra bit nedåt
jag tänkte att det här funkar inte nu ger jag upp och går ner till grabbarna och snackar lite med dem.
Då sa det bara smack, och den här kändes stor, den klippte på precis i strömfåran vid stenarna.
Den drog rätt ut och över till andra sidan, det kändes att den här drar jag inte in hur lätt som helst.
Jag försökte få ut den i strömfåran för att få lite hjälp med att trötta ut den, men det var tvärstopp.
Efter lite trixande och bändande så fick jag ut den i strömmen, den kämpade på men den var nu på rätt sida och
jag kände att det var dags att börja hala in den. Då gjorde den ett ryck och var tillbaka på samma ställe på andra sidan strömfåran.
Där stod den och tryckte så det var bara att börja om från början dra lite, lirka lite och jag hoppades att den skulle blir trött för
jag började känna av krampen i armen. Nu såg jag att den började bli lite tröttare, det började röra sig strax under ytan och jag
fick en chock när jag såg skymten av den för första gången.
Det var nu det gällde, jag skulle bara ha upp den, detta var mitt livs fisk.
Hjärtat dunkade så jag trodde att det skulle poppa ur kroppen, jag var tvungen att lugna ner mig.
Den började nu följa med på det jag ville, så jag fick tillbaka den på min sida, men den hade nu lyckats ta sig en bit nedströms.
Den fick inte gå över nästa forsnacke så jag började försiktigt dra in den, gud så nervös jag var, det var ju en riktig bjässe.
Försiktigt och sakta fick jag den mot mig, det kändes som om armen skulle ramla av. Nu var den inte långt borta
ett par meter bara men jag fick kämpa för att få upp den ur djuphålan.
Till slut så fick jag upp den ur djuphålan och in mot mig, jag fick se den i sin helhet och trodde inte mina ögon.
Var detta sant, min nervositet gick över till ett enda stort gapflabb jag skrattade så att det ekade, jag fick sansa mig för annars
skulle jag inte lyckas att få i den i håven. När den väl var i håven och hade fått en kyss av priesten så satte jag mig på stranden
svettig och skrattande. När skrattet och magknipet hade gått över så klämde jag in en välbehövlig snus för det hade varit en riktigt rejäl fight.
En så här stor gädda har jag nämligen aldrig fått på flugspö, med nymf och i ett superfint harrvatten.
Vikt 2,425 kg
Daniel Dahlström
Bilden är tagen hemmavid... den smakade inte fullt så bra som man kunde trott med tanke på dieten.